baklängeskatten

I måndags var Pullan på det länge tänkta besöket hos veterinären för kastrering. Det kändes väl sisådär att lämna henne, hon fräste lite elakt till veterinären innan jag hann åka. Vem är jag att bestämma och besluta sånt lixom? Men gjort är gjort. Emilie, jag och Eddie tog en tripp till Valbo och inhandlade endast (nästan) vad som stod på inköpslistan. För att smöra för Pullan köpte jag 8 nya råttor till henne oxå.

När katten väl var hemtagen från veterinären var hon hög som ett hus. Snubblade omkring här och försökte göra allt som hon brukar, utan att lyckas... Sen upptäckte hon stygnen. Jag hittade inte halsbandet som jag trodde jag hade i skåpet (jag hade fått med mig en tratt), så det blev till att snabbsy en "tröja" till henne så att hon inte ska vara på stygnen... Tröjan uppskattades inte. Inte då när hon var hög och inte nu 2 dagar senare. Den är tydligen så obekväm att hon bara kan röra sig baklänges i den. Så hon går baklänges tills hon stuttar, sen sätter hon sig och skriker. Maten får jag lyfta henne till och likaså lådan. Men rätt vad det är så är hon fullt kapabel att ta sig upp på köksbordet.

Tröstar mig med att en tratt inte hade varit nån bättre lösning eftersom hon är mästare på att ta sig ur både halsband och selar. Hon får helt enkelt stå ut med att ha tröja i en vecka till. Sen, när hon är fri från stygnen, så ska hon ju få en ny råtta att leka med!