Jag börjar förstå förlossningsmetaforen lite mer. Jag tror inte jag kommer förstå fullt ut förrän jag kanske är med om en normal förlossning (om nu det skulle ske nån gång) men jag tror jag förstår lite... Jag inbillar mig att det är nu nån står och säger att jag ska krysta och jag försöker men inget händer. Jag inbillar mig att det är därför jag är så trött hela tiden - jag kämpar och kämpar alla timmar om dygnet och nu känns det som om jag hållt på länge! Snälla uppsats kom ut snart!!!
Jag är otrevlig, sur, trött, tråkig, bara intresserad av mig själv och tänker inte på annat än vad som kan göra skrivandet bättre. Allt detta kanske är annars oxå, men nu är det mer än vanligt alltså. Borde vara försedd med varningstext och kanske instruktionen att jag för en kort tid blir vänligare om jag får i mig godis. Frågan är hur länge omgivningen orkar med mig. Min närmaste omgivning har redan tröttnat...
Tur att det bara är några veckor kvar nu! På måndag ska texten lämnas in för godkännande av handledaren om vi får gå upp med arbetet 2-3 juni eller ej. Onsdagen 27 maj ska texten vara helt färdig för inlämning på Bb till våra kurskamrater och examinator. Sen är det bara opponeringen kvar. Den jag drömde mardrömmar om 2 gånger förra veckan (hade i båda drömmarna glömt läsa de andra studenternas texter...)... ojojoj...
Nu måste jag nog lägga mig och stirra på tvn innan jag går och lägger mig.
Tjingeling!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar