Pappa

I helgen drömde jag (eller om jag inbillade mig i sömnigt tillstånd) om pappa. Sov själv eftersom Jens var borta, men det gjorde inget eftersom pappa låg bredvid mig istället..

Man kan ju fundera om det är tillståndet som gör att hjärnan är ute å vandrar så mycket eller om det är så. Att pappa är närvarande för tillfället alltså. Men det kändes som en självklarhet att han var där. I det där dröm/sömntillståndet som man hamnar i ibland.

Denna helg slipper jag sova "ensam", Jens blir hemma. Hoppas pappa inte misstycker att han får sova nån annanstans den här helgen!