..eller hur är det man brukar säga? Jag sa ju att jag inte ville åka till Thailand, men jag trodde väl aldrig att jag skulle grina när planet landade. Flygresan var fruktansvärd eftersom jag inte var helt frisk (hade över 39 i feber dagen innan vi åkte och hade fruktansvärd hosta som jag försökte dämpa med cocilana). Sa att jag under inga som helst omständigheter tänkte ta flyget hem. Jag skulle åka båt hellre!
Tre dagar senare var vi med om den värsta båtresan i vårt liv (förhoppningsvis slipper nån vara med om något liknande under sin livstid). Några minuter innan avgång går en ur båtpersonalen och delar ut spypåsar och åksjukepiller. En halvtimme senare bryter helvetet lös. Vågorna är skyhöga (Tänk er Bamse på skattjakt med båten Viktoria) och hälften av passagerarna börjar kräkas hejdlöst. Lucky me att jag var igentäppt i mina bihålor och därmed slapp stanken och klarade mig från att spy (haha). Båtresan till Phiphi skulle ha tagit 1,5 timmar, men efter 1,5 timmar fanns inte en antydan till land i sikte... Vi satt fast på denna båt i över 8 timmar (utan att kunna äta) innan vi nuddade fast land igen. För att komma i land var vi tvungna att byta båt två gånger på ett stormigt hav där det blåste 29 m/s och de som körde båtarna hade stora problem att docka ihop båtarna. Att kliva över från en båt till nästa var att riskera livet.
Behöver jag säga att jag tog tillbaka mitt uttalande om att åka båt hem från Thailand hellre än flygplan?
Efter denna helvetstripp blev alltså vädret sämre nästa dag. Sen vände det. När vi varit i Thailand i över en vecka kom solen och vi fick se paradiset som alla pratar om. Flygresan hem var inte så farlig heller. Synd bara att Thailand inte luktade så mycket mer än mitt var som rann igenom bihålorna... Känner mig lite snuvad på upplevelsen där ;)
1 kommentar:
Stackar dig som var dåligt och fick sådan båttur och lite halvdåligt väder.Har tittat på dina fina bilder på fejjan och det ser väldigt vackert ut. Har aldrig varit där men drömmer om det. // Anna-Carin
Skicka en kommentar